Malmö

Malmö kallar det social hållbarhet och blandad stad – men stadens egna program och markavtal visar hur kommunen kan reservera delar av nya hyresrätter åt socialtjänsten och hushåll med ekonomiskt bistånd, samtidigt som vanliga köande Malmöbor står tillbaka.

Läget i korthet

Malmö sticker ut därför att den kommunala styrningen av vem som ska bo var inte stannar vid vackra formuleringar, utan skrivs in i konkreta markanvisningsvillkor. När hyresrätter byggs på kommunens mark kan 10 procent avropas av kommunen för bostadssocial andrahandsuthyrning, ytterligare 10 procent riktas till Malmöbor med ekonomiskt bistånd och minst 50 procent förmedlas via transparent kö. Modellen är inte bara policy: ett faktiskt markanvisningsavtal för Hyllie 165:61 innehåller samma villkor. Tyngdpunkten ligger alltså i bostads- och markstyrning, kompletterad med allmännyttan, den kommunala bostadsförmedlingen och socialtjänstens boendeansvar. Kommunens egen analys medger dessutom att allmännyttans stora sociala ansvar kan spä på segregationen.

Därför sticker kommunen ut

Det som skiljer Malmö från ett vanligt policyfall är kombinationen av tydliga procentvillkor, ett namngivet konkret avtal och en öppet redovisad kostnadsbild. Malmös bostadsförsörjningsprogram 2026–2030 antogs av kommunfullmäktige den 28 maj 2026 och binder samman markägande, markanvisning, allmännyttan, planmonopol, den kommunala bostadsförmedlingen och socialtjänsten till ett gemensamt styrsystem. I verktygsbilagan står de exakta procenttalen för hur nya hyresrätter på kommunal mark ska fördelas, och Hyllie-avtalet visar att villkoren tillämpas skarpt i enskilda projekt.

Samtidigt är kostnaderna betydande. Kommunen redovisade en nettokostnad för boende åt hemlösa på 441 miljoner kronor under 2025, en ökning med 18 procent från året innan, och ekonomiskt bistånd på 882 miljoner kronor. Flera politikområden hänger ihop: bostadsstyrningen kopplas i kommunens egna handlingar uttryckligen till skolsegregation, och det kommunala bostadsbolaget MKB beskrivs som ett verktyg för att bygga en "blandad stad". Det är helheten – avtalsvillkor, allmännytta, kostnader och områdesmål – som ligger bakom den höga klassningen.

Tvångsinslaget

Tvångsinslaget ligger framför allt i att kommunen använder markanvisningar och avtalsvillkor som styrmedel för bostadsmässig och socioekonomisk blandning, inte i att enskilda hushåll pekas ut.

• Direkt styrning: Vid hyresrätter på kommunal mark kan kommunen avropa 10 procent av lägenheterna för bostadssocial andrahandsuthyrning och rikta 10 procent till Malmöbor med ekonomiskt bistånd, medan minst 50 procent ska gå via transparent kö. Samma 10/10/50-villkor återfinns i det konkreta markanvisningsavtalet för Hyllie 165:61. Socialtjänsten hyr och förvaltar dessutom bostäder för bostadssociala ändamål, och ansvaret omfattar bland annat anvisade nyanlända.
• Indirekt styrning: Bostadsförsörjningsprogrammet, översiktsplanens underlag och åtgärdslistan pekar mot ökad "social blandning" via detaljplaner, markpolitik, tomträtt och allmännyttans uppdrag. MKB, med omkring 27 000 lägenheter, beskrivs som stadens verktyg för att bygga blandad stad och kan även justera tillträdeskrav för att öka andelen hushåll med förvärvsinkomst i ett område.
• Det som ännu inte är klarlagt: Hur många lägenheter som sedan 2021 faktiskt omfattats av villkoren, i vilka projekt och stadsdelar, hur många hushåll som placerats, vilka adresser det gäller och de samlade kostnaderna per år framgår inte av de offentliga handlingar som gåtts igenom. Detta behöver kommunen redovisa.

De viktigaste fynden

• Procentvillkor i markanvisningar: Vid hyresrätter på kommunal mark kan 10 procent avropas för kommunal bostadssocial andrahandsuthyrning och 10 procent riktas till Malmöbor med ekonomiskt bistånd, medan minst 50 procent förmedlas via transparent kö. Det innebär att en betydande andel av nyproduktionen på kommunens mark kan styras vid sidan av vanlig kölogik.
• Konkret Hyllie-avtal: Markanvisningsavtalet för Hyllie 165:61 innehåller uttryckliga 10/10/50-villkor, vilket visar att modellen tillämpas i skarpa projekt och inte bara i övergripande program.
• Kommunens egen paradox: Malmös analys medger att allmännyttans stora sociala ansvar, till exempel att ta emot hyresgäster med ekonomiskt bistånd, kan spä på segregationen om det koncentreras geografiskt – men svaret blir mer geografisk spridning av samma verktyg, inte mindre styrning.
• Allmännyttan som styrmedel: MKB ägs av Malmö stad, har omkring 27 000 lägenheter och beskrivs i kommunens handlingar som ett instrument för att bygga blandad stad och motverka segregation, med möjlighet att anpassa tillträdeskrav efter områdesmål.
• Kostnadsbilden: Boende åt hemlösa kostade 441 miljoner kronor netto 2025 (+18 procent), externa boendedygn översteg budget med mer än 90 procent, och ekonomiskt bistånd uppgick till 882 miljoner kronor. Äldre granskning har visat exempel på akuta boenden till mycket höga månadskostnader och en upphandling om cirka 90 miljoner kronor per år.
• Bostadspolitik som skolpolitik: I 2022 års bostadsförsörjningsprogram anges att riktad bostadsförmedling kan motverka segregation och att insatser mot boendesegregation också bidrar till att motverka skolsegregation. En motion om att utreda större social blandning av elever i skolorna avslogs av fullmäktige, medan grundskolenämndens årsanalys konstaterar att boendesegregationen påverkar skolsegregationen.

Så kan det påverka invånare

För bostadssökande kan villkoren betyda att en del av nyproduktionen på kommunal mark styrs vid sidan av den öppna kön, vilket väcker frågor om hur lång tid vanliga köande får vänta. För hyresgäster och boende i berörda områden kan det påverka hushållssammansättningen där kommunen väljer att placera bostadssociala kontrakt. För elever och föräldrar är kopplingen indirekt men uttalad: kommunen beskriver bostadspolitiken som ett sätt att påverka skolsegregationen. För skattebetalare och kommunens ekonomi väcker de stigande kostnaderna för hemlöshetsboenden och ekonomiskt bistånd frågor om hur hållbart systemet är. När det gäller lokalt inflytande och transparens bör kommunen redovisa hur många lägenheter som faktiskt omfattats, i vilka områden och till vilken kostnad – det är ännu oklart av tillgängliga handlingar. Formuleringarna här är medvetet försiktiga: materialet visar styrmedel och mål, inte de exakta utfallen för enskilda hushåll.